Roger Pedersen


Fun freedom and fulfillment
 

Indien

Våren 2020 strax innan Covid-19 slog till på allvar så reste jag och några kollegor till Indien för företagets räkning. Vi hade under ca två års tid deltagit i ett projekt där vi fick lära oss mer om företagets sociala arbete nationellt och internationellt. Vi fick möta våra olika samarbetspartners och göra lite studiebesök för att se hur arbetet går till för att sedan redovisa detta inför våra övriga kollegor under årets informationsmöte.

Vilken resa det blev, först resan under projektets gång men även den avslutande resan till Indien och två av projekten som företaget har varit delaktiga i där! Vi reste med en av våra samarbetspartners SOS Barnbyar.

Här är en länk till en intervju som SOS Barnbyar gjorde med mig och en kollega. https://sos-barnbyar.se/opinion-och-berattelser/gekas-engagerar-sina-medarbetare/

Detta är en resa som kommer att lämna minnen för livet och en resa som jag gärna gör om!

Nedan följer lite bilder och lite korta utdrag från min presentation och upplevelser från En resa för livet!

Finns det intresse att ta del av mitt föredrag i helhet så kommer jag gärna och håller ett föredrag, mejla till roger@rogerpedersen.se så undersöker vi möjligheterna!





"Som så många andra så har vi genom massmedia sett och tagit del av hur det ser ut hos människor i andra länder, långt borta hos andra, som kanske inte har det lika bra som vi. Informationen sveper förbi i mediebruset, information som är så lätt att bläddra eller zappa förbi när bilderna blir obehagliga. Obehagliga kanske för att vi inte vill se de, kanske för att vi inte tror att vi kan göra något, kanske för att vi är rädda att det skall påverka vår dagliga livsstil i jakt på materiell lycka."











"Området vi kom till var onekligen ett av de mindre bemedlade där man inte hade överflöd av diverse elektronik, kläder eller faciliteter. Området var fattigt och utsatt, inget rinnande vatten, inget avlopp. Husen var enkla där familjen ofta fick inrymmas i ett rum kanske två om de hade tur. När vi var där så hade vattenbilen precis varit och lämnat vatten som byborna hämtade i vad de nu hade att samla vatten i, spänner, dunkar vad de kunde få tag på. Dessa människor är mästare i att återanvända saker för att överleva. Vatten är en livsavgörande vara som vi alla behöver, skillnaden är att när vi vrider på kranen så måste istället byborna här hämta det på utvalda platser. Platser där våldtäktsbenägna människor och de som kanske sysslar med trafficking är väl medvetna om. Dessa platser är några av de mest utsatta där barn, som hjälper till i hemmet med vattenhämtning fast de vet att de inte skall gå hit själva, kan kidnappas."


"Här har barnen fortfarande möjlighet att bo hemma hos sin familj eller hos en nära anhörig, och även om dessa barn har det svårt så finns det barn som har förlorat i princip allt och verkligen lever utanför ramarna med allt vad det innebär. Dessa barn, som lever helt vind för våg, försöker SOS Barnbyar ta hand om och placera i någon av sina barnbyar. Där får de en möjlighet att starta om sitt liv. SOS försöker identifiera barn och familjer i riskområden och stötta och utbilda så många man kan via den ekonomiska möjligheten som kommer med det familjestärkande programmet. Det hela kan gå till på följande sätt, mamman och ett barn väljs ut som ”ambassadörer” för familjen, man utbildar dem i hur man stärker familjens relationer, basala hygienrutiner och ger dem kunskap om näringsriktig mat mm. Tanken är att denna kunskap skall fortplanta sig inom familjen och kanske även vidare ut i samhället."




"En förutsättning för många kvinnor är att vara med i självhjälpsgrupper som SOS anordnar. De får en utbildning, och de får vara medlemmar i en spargrupp, där de kanske kan låna pengar till att starta ett företag. Det finns kanske inte medel till att låna ut hela summan men genom sitt sparande finns det möjligheten till mikrolån, som gör att kvinnorna kan starta upp i mindre skala för att sedan utöka sin verksamhet. För oss är det inga stora investeringar eller vinster dessa kvinnor gör, men för dem på plats gör det en enorm skillnad! När vi var på sömnadsutbildningen kom en kvinna fram och visade en klänning som hon hade sytt själv, denna höll hon nu på att smycka på Indiskt vis med pärlbroderier. Hennes självkänsla och stolthet när hon berättade vad detta hade betytt för henne och hennes familj lyste upp hela rummet. Då hon enbart talade Hindi förstod vi inget förrän vår guide översatte, men översättningen var nästan överflödig i sammanhanget!"











"Barnen och deras framtida möjligheter är det som denna resa handlar om. De har ingen möjlighet att välja utan föds in i livet på olika platser efter väldigt olika förutsättningar. Livet kommer aldrig att vara rättvist vad nu rättvisa egentligen är för något. Det finns människor som har väldigt stora materiella och ekonomiska tillgångar men de saknar meningen i sitt liv, på samma sätt kan den materiellt/ekonomiskt fattigaste vara full av mening. Den inre glädjen och att vara ”hög” på livet måste väl vara en av de viktigaste tillgångarna. Jag är säker på att barnen som vi har mött på vår resa har samma drömmar som barnen i vår del av världen har. Jag är helt övertygad om att ensamma har de liten chans att lyckas, men hamnar de inom ramarna för en organisation så som SOS Barnbyar eller Hand in Hand så har de en större möjlighet här i livet.







Det jag kommer att ta med mig allra mest är en känsla, förutom alla de minnen av möten med människor vi har haft förmånen att träffa. En känsla av glädje och inneboende kraft som finns i de människorna som vi mött, trots alla de (i våra ögon) sämre förutsättningar och utsatthet som vi har sett dem leva i. Trots barfota, trasiga kläder, enkla förutsättningar finns alltid närheten till lek, skratt och glädje alltid där! Känslan av framtidshopp när de proklamerade sina framtidsdrömmar för oss lyste starkt i deras ögon!"